Geologi

Hanhikivis skifferbälte

Berggrunden på Hanhikivi udde bildas av ett till Hanhikivikonglomeratet hörande skifferbälte på omkring 5 km². Den relativt tjocka konglomeratförekomsten består mestadels av kraftiga skifferavlagringar med bollar av huvudsakligen vulkaniska och subvulkaniska bergarter. Skifferbältet fortsätter under havet och avgränsas på landsidan av gabrodiorit. Fynden kan beskådas på uddens talrika strandklippor!

Ett nationellt värdefullt bergsområde

Hanhikivi udde innefattar ett 218,8 hektar stort bergsområde som är nationellt värdefullt med tanke på naturskyddet och landskapsskyddet. Bergsområdet är såväl geologiskt som landskapsmässigt mycket viktigt.

Jättens sten!

Mitt i strandskogen reser sig den sex meter höga jättestenen Hanhikivi. Under forntiden misstänkte man att endast hin onde, djävulen eller en jätte hade kunnat forsla en sådan sten till platsen. Nu vet vi mer om flyttblocken.

Under istiden transporterades delar av berget av inlandsisen ibland mycket långa sträckor, varvid bestående minnesmärken från den tid landet var helt istäckt blev kvar i naturen.

En sägen förtäljer att hundratals år tidigare då strandlinjen löpte avsevärt längre österut, vilade gässen ofta på sin flyttväg på det stora flyttblocket. Stenen fick namnet Hanhikivi (Gåssten).  I takt med landhöjningen har det omgivande landskapet förändrats och generationerna växlat men stenen står fast. Bilden föreställer Hanhikivi i början av 1900-talet.

Grönssten efter freden i Nöteborg

År 1323 slöt Sverige och Novgorod Freden i Nöteborg som hävdade Finlands första östgräns. Den omstridda gränsen går från Systerbäck (Rajajoki) över Karelska näset mot nordväst och vidare till Bottenvikens kust. Hanhikivi anses vara dess nordliga gränsmärke. Hanhikivi är ett fornminnesmärke, ett historiskt gränsmärke och ett nationellt värdefullt objekt.